ingen ordning på någonting

Mycket har hänt sedan sist. Svante har rymt och jag drömmer om honom på nätterna, medans jag på dagarna fantiserar om ett barn. Jag har klippt av håret så att det är lika kort som det var innan jag bestämde mig för att låta det växa ut och idag ska Alex och jag gå till Ica och byta handdammsugaren för andra gången.

Han blev full häromdagen och kräktes rödvin i sängen.

Fredagstristess

Det är rätt skönt att vara ensam hemma ibland. Som när man bodde hos mamma och pappa och var hemma sjuk när de var på jobbet. Då kunde man passa på att göra alla de sakerna man inte gjorde när de var hemma. Nu bor jag med min pojkvän och känslan är inte riktigt den samma, men nästan. Jag har lyssnat på Moby jättehögt, sjungit med och diskat en massa mögliga tallrikar. Jag är usel på att ta hand om ett hem. Det är kattsand, mögel, damm och larver överallt och jag förvånas över hur rena och fina andras hem ser ut att vara. Hur klarar de av det?

Senare ska jag göra ytterligare en smoothie. Allt sådant där går i perioder och jag vet att jag snart kommer att tröttna på dem, men man ska vara glad så länge det är gott. Jag blandar mjölk, äppelyoughurt, hallon, jordgubbar och en banan med den fina mixern jag fick av min bror. Det blir smaskigt! Och katterna gillar det också.

Knulleskapader

Jag har på något vis alltid känt mig värdelös utan romantisk eller erotisk uppskattning. Att jag sedan tar för givet att ingen på riktigt kan vilja vara min vän är en helt annan sak - jag är inte mycket värd helt enkelt. Min fitta, rumpa och mina bröst är dock mycket värdefulla och har gett många män njutning. Sådana bedrifter gör mig nöjd och lycklig, för jag är inte mer än så. Förmodligen skulle jag nog bli en lycklig hora, jag blir kåt av det mesta. Glädje och förväntan, spänningen inför att någon ska bli upphetsad av min kropp gör mig våt.

Den största tiden av mitt liv har jag spenderat ensam, och jag har alltid varit nöjd med det. Att någon vill vara vän med mig ser jag inte som någon större bedrift, men att få vara föremål för någons åtrå eller kärlek är dock guld värt.
Livet är inte fullgott utan en man.

Ensamma sambons funderingar

Ilskan jag känner kan inte beskrivas. Ena stunden vill jag låsa in dig i mitt hjärta och kasta bort nyckeln, andra stunden vill jag skära av din hals och se blodet forsa och höra dig gurgla. Om inte jag kan få dig ska ingen annan heller få dig. Det är väl rimligt? Du är ju min upptäckt, det var jag som såg det underbara i dig. Det får ingen annan göra, för du är min. Dina ben är mina ben, dina underarmshår är mina hår och dina armar, som du så gärna förstör, är mina armar. Utan tvekan.Men du är en knarkare. Och en alkoholist och hela din familj skiter i hur det går för dig för de är precis likadana, och de har slutat att bry sig. De bara väntar på att jag ska göra detsamma. För du är förlorad. In i berusningens vackra värld försvann du, och du beslutade att stanna kvar där. Trots att min kärlek kunde ha räddat dig.Jag kommer aldrig förstå, begripa, hur man vill kasta bort något så vackert för några dagars paranoja. Tänkte du på mig när du tryckte in nålen i din arm? Letade efter venen och lät dig uppslukas av bruset? Fanns jag där då? Eller betyder jag så lite för dig att du inte har något emot att göra dig av med vår kärlek?
Om du bara visste hur ont det gjorde, att få sina drömmar krossade. Att se ett helt liv brytas upp vid grunden och känna sitt hjärta överkört av en ångvält. Allt det man fantiserat kring, giftermål, barn, gemensamma räkningar och tampandet med tv-licensen och svärföräldrar, försvinner som i ett trollslag och plötsligt står man där, tom och ensam.
Jag funderade på att åka hem till Per, se på en film och ha meningslöst sex framför teven. Han kan inte ens få upp den ordentligt. Jag funderade på att starta ett liv med honom och såg framför mig hur jag på morgonen vaknar upp vid hans sida och fingrar med hans rödblonda brösthår. Och så dyker ditt ansikte upp, och jag tänker på ditt hår, din doft, dina klämvänliga finnar och skrovliga fötter. Allt det oduschade hos dig, all vår lättja, våra bråk, våra filmer, våra kvällar, vår kärlek. Och jag inser att det är med dig jag vill vara. Men hur ska jag kunna vara med någon som hellre vill vara med sitt amfetamin. Men jag vill inte tänka på att bygga upp ett liv med någon annan. För du är ful, och jag är ful och vi är två förlorade själar, skadade i grunden. Det var ett under att vi fann varann. Och jag älskar dig. Trots att du är finnig, har hår på konstiga ställen och blir arg för att jag lämnar smörkniven i paketet. Jag älskar dig. Så varför älskar inte du mig?

Dagarna flyter liksom på, utan varken upp- eller nedgångar. När jag tänker tillbaka ser jag hela tillvaron i ett töcken. Jag vet inte riktigt var den började eller var den kommer att sluta.
Kärleksgnabb, modetidningar. Mellan varven proppar jag i mig choklad och undrar om det kanske vore bäst att spara ihop till en fettsugning eller ganska ställa mig på huk framför toaletten.
Nåväl, Alexander och jag var i vår huvudstad i tisdags. Min älskade sambo var på gott humör när han fick återuppleva minnena från högvakten och jag fick till slut köpa min kappa från Object, trots att den verkade vara slut i S överallt. Efter lite småändringar sitter den nu som en smäck och jag kan se mig i den i vinter tillsammans med en mysig mössa, vantar och en puffig 50-talskjol under. Dessutom lånade jag pengar för att ha råd med ett par skor från H&M. Snygga snörskor med hög, tjock klack som jag kommer att använda till strumpbyxor och vida korta byxor.